Studiebesök: konstmuseet

Under onsdagen fick vi i uppgift att besöka ett museum, galleri eller se en film på filmfestivalen för att sedan göra en parafras på ett valfritt verk. Jag och några klasskamrater bestämde oss för att gå till Konstmuseet i Göteborg när det öppnade vid 11. Allra först gick vi in på Hasselblad center där det pågick en utställning av den japanske fotografen Ishuchi Miyako. Utställningen skildrade hennes arbeten under de senaste 25 åren, och föreställde bland annat nära bilder på hennes mor och mormor, och bilder på kläder och prylar. Jag tyckte bilderna var vackra och historien spännande, men jag hittade inget som jag ville parafrasera.

Sedan gick vi runt och tittade på alla tavlor. Och många tavlor är det. Jag hittade tillslut 5-6 tavlor som fångade mitt intresse, så det kändes bra inför den kommande uppgiften. Själva uppgiften är alltså  göra en parafras på ett verk, och för att kunna göra detta så kan det vara bra att hitta en bra definition av vad parafras är. Följande är citerat från www.vallabild.wikispaces.com:

"Parafras En parafras är en bild som efterliknar ett redan känt konstverk. Konstnären har gjort egna ändringar, men det är fullt synligt att konstnären har utgått ifrån det kända konstverket. Detta kan konstnären använda sig utav för att berätta något viktigt."

Solklart. Först var det dax att bestämma hur jag skulle göra mitt verk, det vill säga, vad ska jag använda mig av? Våran lärare gav oss rådet att vi skulle använda oss av något som vi haft en Workshop om. Animation såklart, tänkte jag och började smida storartade planer. Torsdagen var därför vigd åt att skapa en fantastisk animerad film! Enkelt, tänkte jag. Och så gott om tid jag har! Jag gav mig ut för att köps modellera. Lättast, och roligast, måste såklart vara att arbeta med modellera, tänkte jag, fortfarande övertygad om att detta skulle bli supersmidigt och lätt. Fortfarande hade jag ju väldigt gott om tid. Modellera visade sig inte vara så lätt att hitta som en kan tro. Till slut så fick jag iallafall tag i någon form av Play doh-kopia.  När jag kom hem så satte jag mig ner för att skriva en kort storyboard kring hur filmen skulle bli.

En liten del av verket som jag tänkte parafrasera

Verket som jag valt innehöll flera stora ormar, vilket fick mig att skriva en kortare historia som involverade både Adam och Eva, ett jätteäpple och en rosa delfin. Filmen skulle sedan avslutas i Monty Python-anda genom att en fot skulle krossa allt och alla. Sedan var det dax att börja göra figurerna. Om du någonsin har suttit med lera för att skapa figurer, så vet du hur fantastiskt roligt det är. Och hur lång tid det tar. När klockan närmar sig kväll så har jag knappt två figurer klara, och paniken kryper på mig. Vad hände med dagen?!

Ibland så kan det vara bra att vara flexibel. Därför bestämde jag mig att göra en tecknad serie istället och använda samma storyboard som till filmen. Filmen kommer jag såklart också göra klart, i sinom tid. Men det hade känts dumt att behöva stressa fram resultatet.

Nu sitter jag på ett tåg mot Stockholm och skissar på serien. Lägger upp den någon gång i helgen, om jag få tekniken att fungera. På lördag så ska jag gå på Fotografiska också! Det skulle ju kunna vara så att jag hittar något verk som jag vill göra en parafras på där också. Återkommer i nästa inlägg.

Workshop: serieteckning

Tisdagens Workshop handlade om serieteckning, och läraren som vi hade den dagen var ingen mindre än serietecknaren Henri Gylander. Dagen inleddes med en genomgång av Henris karriär. Sedan fick vi också prata om vad serieteckning egentligen är, samt hur en kan använda sig av det ute i skolorna. Jag fick många idéer om hur jag kommer att arbeta med serier i framtiden, den kanske viktigaste poängen för mig handlade om seriernas kraft som kunskapsbärare. Att till exempel låta eleverna samla kunskap om ett specifikt ämne för att sedan skapa serier om detta, låter som ett bra och innovativt sätt att skapa intresse och kombinera flera ämnen.

Henri Gylander gör en fin mindmap

Vi fick också självklart pröva på att skapa våra egna serier. Den första uppgiften gick ut på att i samarbetade i grupper om tre. Först så gjorde alla sex lika stora rutor på ett A4 papper. Sedan fick vi, med korta instruktioner om vad rutan skulle innehålla, fyra minuter på oss att göra en mindre bild. Därefter skickades pappret vidare, och vi fick fortsätta teckna nästa ruta på vår kurskamrats serie. Alltså fick alla göra två rutor på varje papper. Detta var en väldigt rolig och framförallt enkel bilduppgift som skulle passa mycket väl till exempel på mellanstadiet. I och med att vi inte fick mer än fyra minuter på oss så hann vi inte riktigt tänka så mycket på hur fina våra teckningar blev. Snarare var det så att en mest tänkte på att en skulle hinna med att göra båda teckning och pratbubbla. Resultatet blev över förväntan. Det slog mig att om jag fått göra alla rutor själv så hade serien förmodligen inte blivit ens hälften så rolig. 

Min absoluta favoritserie. Jag gjorde tredje och sista rutan. Blev fantastiskt roligt.

De sista timmarna ägnades åt en annan serieuppgift, den här gången skulle vi teckna alla rutor själva och vi fick också välja hur många rutor serien skulle innehålla. Upplägget på uppgiften var följande: var och en skulle skriva en kort historia om något som hen varit med på. Senare skulle nästa person använda denna historia men ändra den lite, så att den helt enkelt blev mer skruvad. Sedan så skulle en tredje person använda denna skruvade historia och använda denna som manus till en serie. Jag tyckte också denna uppgift blev rolig, men det blev lite stressigt. Jag var väldigt inställd på att den verkligen skulle bli klar på den tiden somvi hade, därför blev jag kanske inte hundra procent nöjd med resultatet.

Workshopen med serieteckning var väldigt givande. Det var väldigt roligt att ha en så skicklig och erfaren serietecknare som Henri där som lärare. Tidigare så har jag nog tänkt att serietecknande är lite för avancerat för mellanstadiet, men efter att ha provat på det så är jag övertygad om att det kommer att fungera utmärkt! Jag tror som vanligt att det handlar om att vara väl förberedd. Något som sades under de första dagarna, men som nu börjar smälta in, är det faktum att en som lärare inte ska låsa in eleverna i för snäva uppgifter. Klart eleverna ska få uppgifter som har vissa givna premisser, men det är väldigt viktigt att också låta dem få friheter att tolka och genomföra sitt skapande på eget vis. Detta tror jag inte minst är viktigt när det gäller serietecknande. 

Workshop: animation

I måndags var det dax för en ny Workshop, denna gång stod animation på schemat. Efter en kort genomgång så var det dax för att skapa vår egna animerade film. Vi fick i uppgift att arbeta med Stop-motion, vilket kort kan beskrivas som att en tar massa bilder för att sedan spela upp dessa i snabb hastighet, vilket resulterar i en animerad film. Till våran hjälp hade vi endast en svart tavla och kritor. Det visade sig vara en fantastiskt rolig uppgift!

Jag jobbade tillsammans men min klasskamrat Elin, och det första och största problem var att få tavlan och kameran (de flesta använda en vanlig mobil, men vi använda Elins ipad) på plats. Ljus är ett annat problem. Bäst var tydligen att använda sig av dagsljus via ett fönster, men eftersom de platserna snart blev upptagna så fick vi förlita oss på ljuset från lysrören i taket. När vi väl fått allt på plats så satte vi igång med att spåna på vad filmen skulle handla om. Temat som vi fått var drömmar, och då var det ganska logiskt att vi kom på en historia om ett spöke som somnade framför tv:n för att sedan drömma att hen brinner upp. Vi hade väldigt roligt när vi skapade denna film. Dessutom så märkte vi båda att vi väldigt snabbt lärde oss små saker som underlättade vågat arbete. Sista bilderna blev märkbart bättre än de första. Efter klippningen blev resultatet över förväntat. 

När jag kom hem så kunde jag var jag oerhört sugen på att göra nya animationer. Samtidigt så fick jag en massa idéer om hur en skulle kunna arbeta med animation i en klass på mellanstadiet. Programmet vi använde oss av var väldigt lätt och det var dessutom gratis. Möjligheterna känns näst intill oändliga. Lera, utklippta dockor, kramdjur, frukter, ja vad som helst kan en ju faktiskt använda sig av för att göra en animation. 

Idag var det tänkt att jag skulle göra en ny film. Återkommer om detta i ett senare inlägg.

Reflektion vecka 4

Då var det änligen dax! Jag är snart i mitten av min utbildning till lärare på mellanstadiet och äntligen är det dax att  läsa det ämne som jag valt själv, nämligen bild.

Första dagen inleddes med ett informationsmöte i HDK:s bibliotek. I denna kurs kommer vi tydligen ha vissa moment med folk som läser till bildlärare i båda högstadiet och gymnasiet. Dessutom var ansvarig för just vår kurs sjuk hela första veckan. Därför blev informationen den första dagen milt sagt lite oklar. Lämnade HDK den dagen förvirrad men väldigt inspirerad. Förvirrad eftersom jag inte riktigt förstått om de saker som läraren pratade om också var det som våran klass kommer att göra. Inspirerad eftersom uppgifterna verkade fantastiskt roliga.

Dag två, och det var dax för vår första Workshop. Teckning stod på schemat, och vi började med att sätta oss i en ring kring ett bord med en stol på. Detta känner jag igen, tänkte jag och började rätt omgående få lite prestationsångest. Men efter en kortare genomgång så visade det sig att den här övningen inte alls gick ut på att hitta den som bäst kan fånga bilden av en naturtrogen stol med hjälp av en teckning. Istället fick vi fylla bordet med diverse skräp för att sedan försöka teckna det tomma mellanrummet mellan föremålen. Bland dessa mellanrum så fick vi sedan välja en figur och försöka hitta denna någonstans i HDK:s lokaler. Där vi hittade denna figur, eller något liknande, skulle vi sedan göra en frottage (överförande av en förlaga i relief till ett papper med hjälp av en krita) av denna figurs omgivning. Det kunde alltså vara av ett golv eller av en vägg. Resultatet av detta skulle vi sedan låta en klasskamrat hitta på en historia om.

Jag är väldigt insnöad på nazismen för tillfället. Nazismen i allmänhet och koncentrationsläger i synnerhet. Läser flera böcker samtidigt i ämnet och känner att det påverkar mig ganska så mycket. Därför är det väl inte så konstigt att Stinas bilder, som jag skulle komma på en historia kring, fick mig att tänka på Auschwitz.. Första bilden är såklart stängslet medan den andra lika självklart föreställer en golvbrunn i duschen där människor gasades ihjäl. Någon annan hade förmodligen sett något helt annat i dessa bilder. 

Vet inte om detta var Workshopens primära mål, men den fick mig iallafall att tänka mycket på hur färgade vi är av våra tidigare erfarenheter. Och att alla har olika sådana. Känner att jag skulle kunna få in Vygotsky här någonstans men jag tror jag spar på honom. Jag har en känsla av att han kommer att dyka upp tids nog ändå.

På torsdagen skulle vi ha gått igenom kursplanen och fått en introduktion av bilddidaktik. Eftersom våran lärare fortfarande var sjuk så fick vi istället hänga med på folket som läser till bildlärere för högre åldrar. Mycket av det som sades var därför sådant som inte direkt rör oss, så det kändes åter igen lite förvirrande.

Välkommen till min blogg!

Då var det äntligen premiär för min blogg! Denna blogg kommer att handla om min termin på HDK i Göteborg.

Vi är redan inne på mitten av andra veckan, och den egentliga anledning till att denna blogg uppkommit först nu stavas prokrastination. Det handlar om att jag har en stark tendens att skjuta på saker.

Men det glömmer vi nu, huvudsaken är att nu är vi äntligen på gång! Jag har massor att skriva, och för att första inlägget inte ska ta en timme att läsa så delar jag upp det i olika inlägg.

Favorit av Jan Stenmark.