Seminarium 2

Fredag den 13:e februari. Dags för seminarie nummer två. Ämnet för dagen var makt och motstånd i historiemåleri och satirteckning. Först började vi prata lite om hur en enkel bildanalys kan genomföras. Tavlorna som vi pratade om var Karl XII:s likfärd, Arkebusering samt Gustaf II Adolf stupar vid Lützen.

Efter detta tog vi en rask promenad till en utställning av satirteckningar  på Landarkivet. "Sketch freedom" var utställningens namn, och med händelserna i Paris väldigt färska i minnet så kändes det faktiskt lite obehagligt att gå runt kring alla teckningar. Många var väldigt träffande, och några också provocerande.

Alla satirteckningar var gjorda före terrordåden i Paris, men jag måste säga att jag ser på satir på ett lite annorlunda sätt nu. Mörkt.




Dagens bilddidaktiska laborationsinnehåll- parafras på en historiemålning. Vi skulle alltså helt enkelt parafrasera någon av de tre målningarna som vi i början analyserade, gärna också med ett inslag av satir. Jag bestämde mig ganska så snabbt för att göra ett kollages. Karl XII:s likfärd blev istället hela Sveriges likfärd. Hade glömt hur roligt det är att klippa och klistra! Bilderna är plockade ur en bil- respektive tjejtidning. Funderar lite med tanken bakom att plocka med två så könsstereotypa tidskrifter. Kanske var det helt enkelt en fråga om vad som fanns tillgängligt. Oavsätt anledning så hittade jag iallafall precis de rätta bilderna.

Ett beskuret original. Lite beskuret iallafall. 

Parafrasen. Lägg märke till att "McDonalds-skylten" på bilen alltså inte är en skylt. Utan Sverige. Som i Sveriges likfärd. Om en tittar noga så finns till och med Gotland och Öland med. 

Dagens aha-upplevelse: köp sax och limstift

Dagens låt:

Seminarium 1

Måndag den 9:e februari. Då kör vi igång, efter varje seminarium kommer jag alltså att skriva en kort summering. Två av dessa kommer också att få ett längre tillägg där jag går in lite på Lgr11 samt relevant litteratur.

Första seminariet handlade om mening och identitet genom skapande. Vi pratade om hur viktigt det är för eleverna att skapa sig egna identiteter, samt att bildskapande påverkar hur en upplever sig själv och sin omvärld.

Dagens skapande uppgift gick ut på att skapa identitetskort där vi med hjälp av bokstäver, bilder och symboler skulle skapa en fiktiv identitet eller annan varelse. En väldigt rolig uppgift som kommer passa mellanstadiet perfekt. Jag valde att göra mig till någon form av agent. Kändes lite könsstereotypiskt men det var det som jag mest av allt drömde om som liten. Vi är barn av vår tid. Blev iallafall ganska nöjd med resultatet.

Dagens aha-upplevelse: köp en lamineringsmaskin.

Dagens låt: 

Estetiska läroprocesser i skolans alla ämnen

Under 10 seminarier kommer vi nu under några veckor få arbeta både kreativt och med litteratur för att inspireras om hur estetiska lärprocesser kan användas som ett pedagogiskt verktyg i skolans alla ämnen. Upplägget är enligt följande: vid varje tillfälle har vår lärare Magnus valt att fokusera på en viss specifik aspekt av bildämnets möjlighet  att inspirera eleverna till att själva bli kreativa och tänkande individer. Efter genomgång där vi diskuterar innehållet, får vi också i uppdrag att under en kort tid på givna premisser rita/teckna/skapa något enligt ramarna av dagens föreläsning. Sedan får vi alla redovisa och prata lite kort om hur vi tänkt.

Jag tycker formen på dessa seminarier är väldigt rolig, just möjligheten att tvingas till att vara kreativ och producera något på kort tid passar mig utmärkt. En annan anledning till att det första seminarierna kändes bra tycker jag beror på vår lärare Magnus förmåga att inspirera. Med små historier om de mest märkliga fenomen så gör han lektionen levande. Hemligheten verkar vara att kunna så mycket som möjligt om allt, samt att kunna berätta med ett levande språk. Nog med smicker, jag tror iallafall att dessa seminarier kommer att bli väldigt bra. 

Stena Danica har egentligen inget med texten att göra. Men visst är den fin.

Reflektion vecka 6

Det som jag främst tar med mig från vecka 6 är utan tvekan arbetet med de sokratiska samtalen. Jag tycker att formen är väldigt intressant och jag ser fram emot att få pröva hur det kan fungera i en klass på mellanstadiet. Vi har också börjat gå in lite djupare i kurslitteraturen, främst genom Vygotwkijs Fantasi och kreativitet i barndomen. Jag kommer inte ihåg om jag läst den innan, men jag känner igen stora delar av innehållet. Under vecka 8 kommer vi ha en föreläsning om denna bok, får väl se om det framkommer något nytt.

Den lilla röda. 

Sokratiska samtal + oväntat tips

Tisdagen ägnade vi hela dagen åt något som heter Sokratiska samtal. Min tidigare erfarenhet av Sokratiska samtal kan summeras till ett Simpson-avsnitt som refererade till just detta. En referens som av förklarliga skäl gick över mitt huvud. Sokrates då, vem var han? Jo då, klart jag har hört talas om Sokrates. I min värld var Sokrates något av ett fantasifoster skapad av Platon, och efter att ha läst på en hel del i ämnet så var den åsikten kanske inte helt fel. Tydligen så finns det inte så mycket skrivet av just Sokrates, närmare bestämt ingenting alls. Platon däremot har skrivit massor om Sokrates, och dennes äventyr. Nåväl, ska inte fördjupa mig Sokrates eventuella icke-existens. Temat för dagen var ju istället Sokratiska samtal. Skulle jag summera det som jag kommit fram till angående  Sokratiska samtal i en mening, och det brukar jag ju göra, så skulle jag säga något om att det handlar om att prata om existensiella frågor med öppna sinnet där ett lyckat samtal snarare skapar fler frågor än svar. Ja, ganska exakt så faktiskt. Deltagarna i Sokratiska samtal ska vara öppna för andras tankar, och det en pratar om ska helst beröra vardagliga händelser. Dessutom bör varje påstående kunna underbyggas med fakta. För att styra upp det hela så finns där också en samtalsledare. Dennes uppgift är att inleda själva samtalet samt se till så att alla deltagare får lika mycket tid, samt att samtalen inte spårar ur. 

Den största delen av dagen gick åt till att vi själva fick pröva på att hålla i Sokratiska samtal, vilket jag tyckte var väldigt bra. Till det första samtalet så hade vi en tavla som samtalsgrund. Tavlan föreställde en pojke och någon form av drake som stirrade ut mot ett skepp på ett hav. Inför det andra samtalet så fick vi se en film som helt slog undan benen på mig. Filmen hette Enjoy Poverty och handlade om den franske filmaren och konstnären Renzo Martens  jakt på fattigdom i Kongo. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna film, men det får bli en annan gång. Känslan direkt efteråt var iallafall inte så bra. 

Samtalet efter filmen var intressant och lite obehagligt. Vi pratade om fattigdom. Vilket ledde in oss på tiggare. Och källkritik. Och ett allmänt missnöje med världen. Jag kände att jag låste fast mig lite väl mycket i mina egna åsikter. Jag märkte också att jag mer och mer tappade fokus på att lyssna, istället så la jag energin på att försöka få fram mina åsikter. Det var ju inte så Sokratiskt av mig. Men det är ju härligt att göra fel, det är oftast så en lär sig. Jag tror det kommer bli bättre nästa gång.

En Jan Stenmark för att lätta upp.

Sokratiska samtal får mig för övrigt att tänka på Sveriges Radios program På minuten. Kanske för att jag håller på att lyssna igenom samtliga avsnitt i Sveriges Radios arkiv. Men även för att det faktiskt finns vissa likheter. Ska inte fördjupa mig mer i detta än så. Har du aldrig hört På minuten? Prova länken nedan. Jätteskoj.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/496916?programid=1307

Estetiska läroprocesser, tecknande och lera

Veckan inleddes med en heldag innehållandes både litteratur och praktiska övningar. De första timmarna ägnades åt de estetiska läroprocesserna, med fokus på Lars Lindströms fyrfotamodell. Genomgången var tydlig och intressant, och avslutades med att vi fick skriva vad bildämnet är för oss respektive vad vi önskar att det skulle vara på post-it lappar. Dessa lappar fick vi sedan sätta upp i "rätt" ruta enligt Lars Lindströms modell. Kul och inspirerande att se andras tankar om hur bildämnet ska vara. Under föreläsnings sista minuter så fick vi svara på vad som vi hoppas få med oss avslutad termin. Återigen kom många intressanta synpunkter upp.

Efter litteraturen var det dags för ett praktiskt uppgift, vi blev tilldelade ett så kallat Assignment. Om en kort ska försöka förklara vad ett Assignment är, så skulle jag nog helt enkelt översätta det rakt av till ett uppdrag. Vårt uppdrag den här gången gick ut på att vi först skulle ta oss ner till biblioteket. Väl där skulle vi gå mellan 15 och 20 långa eller korta steg fram till närmaste bokhylla. Vid denna bokhylla skulle vi plocka ut den sjunde boken från vänster ur den andra raden underifrån. Ur denna bok så skulle vi sedan slå upp en sida i mitten för att sedan plocka ut en mening eller kortare fras. Denna fras eller mening tog vi sedan med oss upp till klassrummet. Väl där så blev vi tilldelade var sin liten klump lera, äntligen! Med hjälp av denna klump skulle vi sedan illustrera vår text eller fras.

Min lerskapelse. Meningen jag fick handlade om utmanande undervisning. Men det såg du väl. 

Väldigt roligt Assignment! Och det ska bli väldigt kul att skapa liknande uppdrag i framtiden till mina elever. Möjligheterna känns oändliga, och vi fick också tips på bra inspriationsböcker. Ska bli väldigt roligt att pröva själv! En bok som jag som beatles-nörd blev väldigt sugen på att köpa var Yoko Onos Grapefruit. Ska nog beställa denna redan nästa vecka. 

Senare på dagen stod teckning på schemat. Med varsin skisspenna och en rad papper fick vi i uppdrag att under en kort tid skissa av varandras ansikten. Därtill så fick vi instruktioner inför varje omgång, ibland fick vi inte kolla ner på det vi skissade och nästa gång skulle vi teckna med fel hand. Denna uppgift har jag varit med om tidigare, och jag tycker den är väldigt bra speciellt när en ska lära känna en ny klass.  När tillslut alla hade tecknat av alla (jag tror eventuellt att jag missade någon) så lades bilderna ut på golvet, varje namn fick en rad. Följaktligen fick alla ett stort antal porträtt. Flera av de porträtt som föreställde mig var faktiskt väldigt bra.

Som avslutning på dagen så gick vår lärare igenom skisspennor och dess egenskaper. Det tyckte iallafall jag var väldigt intressant och nyttigt, eftersom jag av någon anledning aldrig satt mig in i hur det ligger till med den saken. 

Reflektion vecka 5

Här följer en reflektion av det som hände under vecka 5. Eftersom jag redan skrivit om de olika Workshopen som vi gjorde, ska jag hålla mig relativt kort.

Eftersom vår ansvarige lärare nu äntligen var på plats så blev all information genast mycket klarare. Vi har gått igenom både schemat och kursplanen och allt känns verkligen toppen. Veckans uppgift som bestod av att göra en parafras på ett konstverk gav mig flera nyttiga insikter. Jag har prövat många olika ingångar på denna uppgift, och jag hade väldiga problem med att skapa en parafras som jag verkligen blev nöjd med. Viktigaste läxan som jag lärt mig denna vecka: om det inte känns helt bra, var inte rädd för att avbryta. Försökte mig på både att göra en animerad film samt en seriestrip, men resultatet blev inte alls som jag föreställt mig. Istället kom lösningen efter ett härligt besök på Fotografiska i Stockholm.

En del av ett foto från Christian Åslunds utställning Honky Kong.

En del av Jimmy Nelsons utställning Before they're pass away samt en herre som poetiskt täcker delar av bilden.

Fler siluetter av människor som också ville kolla.

Lördag den 31:e januari hade jag siktet inställt på Fotografiska , och jag var inte ensam. Kön till ingången var säkert 50 meter, men väl inne så kändes det inte så fullpackat.
Första utställningen var en besvikelse, kommer inte ihåg vem fotografen var men bilderna påminde starkt om de halvt utmanande bilderna föreställandes kändisar som hängde i pojk/flickrum under tidigt nittiotal.
Däremot var de övriga utställningarna väldigt bra: dels en som handlade om utdöende folkslag från många olika delar av världen och en annan som skildrade arbetare i sydamerikanska småbyar. Den som jag direkt fick en härlig känsla av var istället fotografen Christian Åslund, och hans bilder i serien Honky Kong. Genom att ta bilderna högt uppifrån, och vända på kameran, skapas illusionen av att personerna på bilderna har marken som bakgrund. Genom att använda sig att detta enkla grepp så skapar fotografen en härlig känsla av tyngdlöshet och ifrågasättande av det som en egentligen ser i bilderna. Med hjälp av en vanlig Smurf som modell, har jag sedan skapat min egen version genom att använda samma grepp. Resultatet blev faktiskt riktigt bra.