Gestaltningsprojekt- Andra veckan

Plötsligt har två veckor av projekttiden gått, tiden går fort och här skulle jag skriva ett skämt som involverade sommartid men jag får inte ihop det.

Även denna vecka inleddes med handledning i halvklass, och precis som förra veckan blev det lite stressigt. Från början var det uträknat att alla skulle ha runt 15-20 minuter var, men när det var tjugo minuter kvar så var vi tre som ännu inte hade redovisat. Kollade på klockan och räknade hur många som var kvar oskäligt många gånger. Nästa vecka ska jag verkligen försöka strunta i det. Det är inte min uppgift att hålla reda på. Dessutom så löser det sig alltid ändå. 

Efter första veckans handledning var jag yr och lätt illamående, denna veckan kändes helt annorlunda. Istället gick jag ut från handledningen bubblande av idéer, nästan lite för många. Det är väldigt inspirerande att höra om andras projekt och det är lätt att inspireras till den grad att en helt enkelt vill ta en massa idéer. 

Norm och normal är temat på min gestaltning. Om hur folk som är som folk är mest är. Vad som är vanligt. Under första vecka så försökte jag fånga normala människor och företeelser på bild i världens vanligaste stad, Borås. Denna vecka har jag gått på djupet på världens vanligaste veckotidning, Allers. Om du inte vet vad Allers är, beror det förmodligen på att du inte har några mor- eller farföräldrar. Eller att du hatar korsord. Eller båda delarna. Oavsätt anledning så kan du läsa mer om Allers här. 

Jag har iallafall gått på djupet på Allers. Läst runt tjugo nummer. Resultatet blev två collages som beskriver exakt vad Allers handlar om. 

Allers presenterar: NORMAL I

Bilden och bildtext hängde ihop från början. Reportaget handlar om en pappa som ibland snor från och döttrarnas nagellack. Det hela är så bisart att det tillslut blir väldigt- normalt.

Allers presenterar: NORMAL II

Bild och bildtext har inget med varandra att göra. Men glada vithåriga, och framförallt vithyade människor är utgör nästan hela tidningen. Och olyckor som i slutändan leder till något, om inte bra, så iallafall- normalt. 

Under en kall eftermiddag fann jag mig på en trafikfärja. Den trafikerar mellan Lilla Varholmen och Hönö. Jag hade råkat åka alldeles för långt och skulle egentligen bara vända hem igen. Men så såg jag de där brandgula stora båtarna. Som bara åker fram- och tillbaka. Hela dagarna. Hoppade på och åkte fem turer. Befann mig hela tiden i passagerarutrymmet. Ensam. Det var en väldigt konstig 

känsla. Världens konstigaste passagerarutrymme. Ändå- väldigt vanligt. 

Det har blivit mycket TV-tittande i veckan, har gått igenom en ny serie som precis släppts på Netflix, Bloodline heter den. Otroligt bra skådisar och story, allt kretsar kring en familj i Florida och deras hemligheter. Väldigt välgjord och den fick mig att fundera mycket på allt som påverkar oss till att bli dom som vi blir. 13 avsnitt, rekommenderas varmt. 

Världens bästa tv-serieslut är ändå tveklöst Six feet under. Har du inte sett serien så undvik länken nedan. Se serien först, mycket bra. 

Inför nästa vecka  har jag en väldigt rolig idé!  Jag ska göra en intervju med mig själv som treåring. Vad tänker en treåring om framtiden? Vad är viktigt för en treåring? Några av mina bästa vänner har en son som av en händelse fyller tre år väldigt snart. Blond och glad och med världens bästa föräldrar, men samtidigt osäker och rädd för väldigt mycket. Precis så som jag var som barn. Dessutom så fyller vi år på samma dag, 31:e mars. Så på onsdag ska jag träffa honom och fråga honom om hur han ser på framtiden. 

Gestaltningsprojekt: Första veckan

Då var vi äntligen igång!

Veckan skulle inledas med en handledning i halvklass. I tur och ordning skulle vi presentera vår projektplan inför de andra för att sedan få respons samt uppslag till hur vi skulle kunna gå vidare. Innan vi träffades mötte jag upp med en klasskamrat för att diskutera och ventilera lite idéer. Jag var inte ensam om att inte ha nån speciell plan på hur jag skulle gå vidare, men samtidigt så kändes det väldigt bra att både få och ge respons. Om en är ensam med sina tankar känns de oftast ännu mer konstiga och svävande, men bara genom att säga dom högt så blir de oftast mer relevanta.

Så inför handledningen så kändes min projektsskiss faktiskt inte så dålig. Jag kände att jag hade något att prata om, och jag tänkte att jag bara startar på någon punkt så kan jag sen snabbt komma vidare. Men ju längre handledningen gick, desto tommare kändes min skiss. En efter en så presenterade mina klasskamrater sina idéer, samtidigt som min inspiration liksom bara rann ur mig. När det slutligen blev min tur, hade jag nästan inget att säga. Svamlade något om "normal", "vanligt folk" och "podcast".

Jag kände mig helt tom när jag gick från skolan. Tom och yr. Det kändes som om idéerna, eller snarare bristen på idéer, snurrade runt inom mig. Kvällen gick åt till att inte äta. Jag kände mig för yr för att äta och undrade om jag inte höll på att bli sjuk.

Så blev det tisdag. Jag vaknade med en helt annan känsla. Alla idéer som tidigare snurrat tomma runt mig började istället bli till möjligheter. Jag måste utgå från mig. Vanligt folk, men vem är vanlig? Och vad är vanligt? Sedan länge var det bestämt att jag skulle tatuera mig på tisdag kväll. Bestämde mig för att åka tidigt till Borås, där min tatuerare bor, för att börja dokumentera vad som för mig är vanligt. Eller ovanligt för den delen. Och fundera på varför jag tycker detta.

Runt två hundra bilder tog jag. Sedan valde jag ut dessa tre:

.

Onsdagen gjorde jag samma sak. Funderade kring normalitet och vanlighet, vilket tog mig till Ikea. Och en pizzeria. Tog väldigt många bilder, och valde dessa två:

Torsdagen blev förvirrad. Hade tänk jag skulle börja med ett stort collage, började med det satt väldigt länge blev arg och frustrerad så jag gjorde sönder allt, slängde det i en påse som jag sprang ner och kastade. Ångrade mig. Blev sur. Förbannad. Varför skulle jag kasta påsen? Hur tänkte jag där? 

På fredagen åkte jag och mamma och massa syskon för att tömma min mormors lägenhet. Hon är gammal och dement och kan inte längre bo själv. Tömningen gick bra men det var hemskt. 46 år har mormor bott i denna lägenhet. Två timmar tog det att tömma den. Det viktigaste har hon med sig till äldreboendet. Mycket annat kommer vi skänka bort. Resten, det som inte riktigt går att skänka efter som det liksom saknar värde, la vi på en sopkärra. Påsarna var väldigt blåa. 

Veckans tyngsta bild.

På vägen hem fick jag en väldigt rolig idé till ett Assignment åt mig själv. Bland mormors saker hittade jag ett oläst exempel av Expressen från den 1:a mars 1986. Tänk om jag skulle sätta mig på en spårvagn, åka runt och läsa ur denna tidning? Skulle någon ens reagera? Är folk så inne i sitt så de 

inte skulle märka något? Kommer någon att fråga mig om Palme har dött? Frågorna är många och framförallt roliga och intressanta. 

Har gjort mycket annat i veckan också. Känns lite som om jag haft gestaltningsprojektet i bakhuvudet hela tiden. När jag fotade människor, lite grann i smyg men på allmän plats, började jag fundera mycket på det här med etik och bilder. Google skickade mig mellan massa pressetiska webbsidor men jag kan inte säga att jag blev så mycket klokare av detta. 

Något som jag däremot varit dålig på är att ha koll på mina klasskamraters projekt. Har varit inne på några bloggar och så, men utan att kommentera. Utlovar bättring inför kommande veckor.

Avslutar detta inlägg med en rekommendation av ett trevligt museum: Hallands kulturhistoriska museum i Varberg. Skickar dock med en varning: om du varit där som barn så finns det en stor risk att allt ("fästningen" är inte värd namnet...) ser väldigt mycket mindre ut nu. 

Bilden till vänster är alltså Bockstensmannens hjärna. I en burk. Som låg strax brevid honom. Inget konstigt med det. 

Gestaltningsprojekt: Introduktion

Tisdag den 3:e mars. Introduktion av gestaltningsprojekt.

Nu skulle vi äntligen få svar på allt som vi funderat kring hur det här med gestaltningsarbetet kommer att fungera. Ända sedan jag läste i kursguiden om det nästan sju veckor långa gestaltningsarbetet som skulle inledas i mitten av mars har jag sett fram mot det med lite skräckblandad förtjusning. Mycket självständigt arbete innebär förstås frihet under ansvar. Och vad sjutton skulle vi egentligen göra?

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Ur "I rörelse" av Karin Boye

Genomgången av gestaltningsprojektet var tydlig och skapade massor av frågor. Om en nu kan uttrycka sig så. Tydlig på så sätt att upplägget på hur det är tänkt att vi ska arbeta var väldigt klar. Nyckelorden för gestaltningsprojektet är multimodulitet, normkritiken samt konstnärligt kunskapande. Vi ska arbeta i process, vilket kortfattat kan beskrivas att med hjälp av olika (konstnärliga) verktyg utforska och gestalta. Vi ska på något sätt översätta verkligheten och, oftast via oss själva, nå en fördjupad kunskap. Dessutom är det väldigt viktigt att inte blicka för långt mot den färdiga produkten. Det är processen som är det viktiga.

Många intryck av tisdagens introduktion. Av dessa skulle vi nu med hjälp av några frågor skapa vår egna projektskiss. Jag kände mig milt sagt snurrig inför uppgiften. Allt jag skrev kändes så flummigt och svävande. Fick iallafall tillslut ihop en projektskis:. 

Glasklart va?! 

Hursomhelst. Nu är vi iallafall igång.

Youtube kryllar för övrigt av fantastiska videos med Andy Kaufman. Rekommenderar alla tänkande varelser att kolla upp detta. Här är en liten ingång.

Samtidskonst: föreläsning + seminarium

Under två tillfällen har vi haft först föreläsning och sedan seminarium om samtidskonst och bildanalys. Samtidskonst, som av förklarliga skäl är ett flytande begrepp, räknade vi från tidigt 50-tal fram tills idag. Efter dessa båda tillfällen har vi fått i uppgift att göra en bildanalys av ett valfritt (samtida) konstverk.

Under den första föreläsningen så fick vi en grundlig genomgång om samtidskonsthistorien. 

Assignment vecka 10

För att komma igång och tänka kring våran framtida gestaltningsarbete fick vi i uppdrag att genomföra tre så kallade Assignment. Det handlar helt enkelt om tre korta uppgifter som vi ska genomföra för att sedan visa upp på bloggen.

Assignment 1. Bryt itu ett föremål- limma ihop det till ett annat föremål- ge bort det!

Det här gjorde jag faktiskt först lite av misstag. Jag höll på att skissa ett porträtt, men när jag snabbt skulle lägga ner blocket i väskan så gick pappret av på mitten. Undersidan hittade jag på framsidan till SJ:s månadstidning Kupé. Resultatet ramade jag in och gav jag bort till en vän (som faktiskt mest verkade förvånad).

Assignment 2. Gå vilse i en miljö- förhåll dig till det vilsna tillståndet- teckna det som är bekant.

Vi har ett skogsområde där vi bor som visade sig vara lite större än vad jag först trodde. Att gå vilse där gick betydligt snabbare än vad jag först planerat. Jag gick helt enkelt ifrån stigen och rakt in i skogen. Oroskänslan kom också snabbare än vad jag hade trott. Snabbt ville jag hitta nåt som jag kände igen, ta kort på detta för att få komma tillbaka till civilisationen (jag hade alltså inte varit "vilse" i mer än kanske fem minuter). Så fick jag syn på en kvarglömd ölburk, perfekt tänkte jag och plockade fram min mobilkamera för att föreviga burken. Men så hade jag kameran inställd mot mig, och jag blev väldigt paff när jag fick se hur obekväm jag såg ut. Så det bekanta i mitt vilsna tillstånd blev helt enkelt jag själv. Det blev kanske inte så likt, men jag kan nog ändå känna igen mig lite grann i min skiss.

Assignment 3. Fota en skulptur även miljön runt omkring statyn/skulpturen. Byt ut skulpturen mot ett samtida verk. Skapande i valfritt material.

Det finns en ganska gräslig staty föreställande en naken pojke ganska så nära där jag bor. Jag skulle vilja byta ut den mot något som betytt väldigt mycket för mig. Jag skulle vilja säga att det är det som kanske format mig mest av allt. Kort sagt, en väldigt god vän till mig.

Seminarium 10

Fredag den 13:e mars. Reklam och propaganda. Då var det dessvärre dags för det sista seminariet med Magnus. Jag tycker dessa tillfällen har gått alldeles för fort, och jag hade önskat att vi hade fortsatt med dessa seminarier iallafall några veckor till. Så det var med ett visst vemod som vi började diskutera kring dagens ämne: reklam och propaganda. För att kunna skapa en bild som skall påverka måste bilden finnas i någon form av sammanhang. I en lyckad reklambild bör det alltså finnas någon slags berättelse som ligger till grund för bildens upplägg. Som exempel visade Magnus bland propagandabilder från både Tyskland och England under andra världskriget, samt reklambilder från bil och mopedtillverkare i Sverige under 50-talet.

Det var väldigt intressant att se de olika exemplens upplägg, samt förstå varför människor reagerade/ till viss mån reagerar som de gör på olika bilder.  Jag tycker att det är väldigt viktigt att förklara för elever om reklambildernas påverkan på vår konsumtion, och kanske ännu viktigare, deras påverkan på vad som vi anser vara norm och normalitet. Genom att synliggöra hur vi påverkas, kan eleverna också skapa en medvetenhet som kan ligga till grund för att kunna kritiskt ta till sig information, något som är extra aktuellt idag där informationen genom internet finns överallt.

Den sista uppgiften som vi nu skulle genomföra handlade om en väl planerad hatkampanj mot två yrkesgrupper. Vi fick välja mellan att lägga vår ilska på antingen lastbilschaufförer eller frisörer. Vi skulle alltså skapa en propagandaaffisch som skulle riktas mot någon av nämnda yrkesgrupp. En väldigt rolig uppgift, och genom att välja dessa två förhållandevis harmlösa yrken så sattes vår fantasi på prov.

Resultatet blev väldigt bra, och som vanligt blev jag imponerad av hur snabbtänkta och kreativa vissa i klassen är. Själv gjorde jag en propagandaaffisch riktad mot frisörer. Själva motivet hade jag lånat lite från en propagandabild från 70-talet som handlade om att en inte bör äta delfinskött. Eftersom min bild inte har någon form av sammanhang eller berättelse så blev den snarare ganska så rolig i sin absurdivitet.

Dagens låt:

Seminarium 9

Tisdag den 10:e mars.

Seminarium 8

Fredag den 6:e mars.

Seminarium 7

Onsdag den 4:e mars. Världskulturmuseet.

Seminarium 6

Fredag den 27:e februari.

Seminarium 5

Måndag den 23:e februari. Det femte seminariet inleddes som vanligt av att Magnus höll en inledande introduktion. Ämnet för dagen var "föremål och berättelser" och detta är ett ämne som ligger mig väldigt nära. Jag gillar verkligen saker. En skulle nästan kunna kalla mig för materialist. Det låter kanske dumt, men fina saker gör mig glad. När jag tänker på saker och prylar så finns där också en konflikt. Jag gillar ju inte att konsumera onödan. Men med använda grejer så blir det en helt annan sak. Därför är loppisar och secondhand ett stort intresse. Jag gillar tanken på att saker har en berättele och en historia. När Magnus presenterade dagens skaparuppgift så visste jag precis vad jag skulle göra. Vi skulle rita eller på annat sätt skapa ett föremål som betytt mycket för oss, eller på något annat sätt helt enkelt kunde berätta en historia.

Jag valde då att rita Pandy. Pandy var min bästa vän när jag var liten. Ett kramdjur men inte alls som alla andra. Pandy var faktiskt trevlig på riktigt.

Jag tror att föremål kan användas på många olika sätt i skolan. En bör dock vara medveten om att saker också kan vara väldigt personliga. Men som ingång för att skapa både berättelser och bilder är föremål väldigt svårslagna.

Dagens låt: (jo, kopplingen finns där, även om den kanske är lite långsökt)

Seminarium 4

Fredag den 20:e februari. Under det fjärde seminariumet så var det åter igen dags för oss att gå ut från klassrummet. Den här gången var siktet inställt på Kopparmärra. Denna klassiska mötesplatsen skulle vi nu gå till och titta på med lite andra ögon. Personligen kan jag erkänna att jag nog inte tittat två gånger på denna staty. Heller hade jag inte en aning om att det är Karl IX på hästen. Eller varför statyn ens kallas för Kopparmärra. Detta och mycket annat fick vi lära oss idag. Vi fick också en ordentlig genomgång på hur vi som lärare kan låta elever vara med och på olika sätt, efter förmåga, analysera olika statyer. Dagen bilduppgift gick ut på att koncentrera sig på liten del på denna staty, teckna av den samt placera in denna betydelse i statyn som helhet. Regnet var närvarande på ett klassiskt göteborgskt vis, vilket var alldeles utmärkt eftersom jag då kunde passa på att använda min nya regnjacka. Väldigt nöjd med denna. Blå och fin är den. Och funktionell framför allt, blev inte det minsta blöt.

Självaste satan är också representerad på Kopparmärra. 

Dagens aha-upplevelse: Kul att skissa genom att bara skugga!

Dagens låt:

(Rolig historia: jag trodde länge, alltså jättelänge, att han sjunger Devil in "the sky". Men det gör han ju inte.)

Seminarium 3

Tisdag den 17:e februari. Det tredje seminariet handlade till stor del om olika typer av symboler. Seminariet inleddes med att en tegelsten skickades runt i klassen. Vi skulle med hjälp av många av våra sinnen ta fram bilder och övriga erfarenheter som vi haft av just tegelstenar. Sedan fick vi under en minut skriva ner så många olika saker som en tegelsten kan användas till. Det var faktiskt inte så lätt som en kan tro, jag fick väl ihop runt femton stycken varav några var ganska tveksamma (bland annat "kyl ner och användas som en stor isbit" samt "döda djur"). Övningen gick kortfattat ut på at förklara hur hjärnan fungerar när den letar information, tror jag. Intressant var det iallafall, speciellt att höra vad andra kommit fram till.

Efter detta var det daga att tala om symboler. Den första uppgiften som vi fick var att illustrera en bokstav, samt förklara hur denne bokstav uttalas. Jag hade en otroligt oinspirerad dag. Kom verkligen inte på något alls. Tillslut blev det ett hus. Med ett ansikte på. Kände verkligen inte igen mig i den bilden efteråt, kändes snarare som om någon annan tecknat den. Så är det ju ibland.

Ett glatt hus, som tydligen jag har tecknat. 

Som avslutning aå fick vi kolla lite i ett häfte om hur främlingsfientlighet ska bekämpas i skolan. Bland annat så innehöll det några sidor om högerextrema symboler som vi sedan skulle ändra på så de stor för något annat. Jag, och många med mig, valde att göra om den knutna White power-handen. I min version så var handen istället utsträckt. Bilden av denna har dock försvunnit men det var sannerligen lika bra. Den blev faktiskt riktigt dålig.

Inte en produktiv dag alls, men det gör inget. Vissa dagar blir så bara, en får ta lärdom av det istället. Kommer möta många elever som också ibland kommer vara väldigt oproduktiva. Får påminna dom, och mig, att det inte alltid måste bli någonting. 

Dagens aha-upplevelse: inte ett aha någonstans. 

Dagens låt:

Reflektion vecka 7

Under inledande tid på HDK har vi haft vissa problem med schemat och vecka sju var inget undantag. På torsdagen hade vi en heldag med fotografi och berättande inplanerat, men eftersom fredagens seminarie inte fanns med på ursprungsschemat så blev torsdagen istället självstudier. Hoppas fotograferingsdagen kommer bli av i framtiden, jag hade sett fram emot den.

Intrycken från vecka sju har mest handlat om seminarierna vi haft om estetiska läroprocesser i skolans alla ämnen. Dessa har hittills fått mig att börja reflektera kring hur jag själv kommer att bli som bildlärare. Tidigare har det känts så långt fram, och alla mina funderingar om hur jag ska agera när jag väl kommer vara färdigutbildad bildlärare baserades på lärare som jag själv haft och träffat. Och med facit i hand är dessa inte de bästa förebilderna. Jag har redan nu fått en massa idéer, också hur jag kommer kunna använda bild och skapande i andra ämnen. Antagligen så är det precis det som är tanken, och än så länge så fungerar det bra. 

Väldigt intressant att gå på utställningen med satirteckningar! Tänker att det finns väldigt mycket kring satir som är viktigt att ta sig tid att prata med eleverna om. Inte minst med efter terrordåden i Paris.